Fjortisen och morsan

Goda vänner

Engelsmän är hysteriskt förtjusta i "dresscode" och nu är vi bjudna till ett
engelskt par på nyår.."Dresscode: Smart"..aaargh!
Vad har man på sig då?!
Jag har en konstig "hang up", jag fixar inte "dresscode".
Fast att jag har hela garderoben full med klänningar sprang jag ändå omkring
som en yr höna på stan idag och letade efter en "smart" klänning.
Till en början med är mellandagsrean en "Smart" tidpunkt att ge sig ut i shoppingdjungeln..
Att inte träna och bara äta praliner var tydligen inte heller så Smart upptäckte jag idag i provhytten,
jag såg ut som en svart puckelpist ungefär.
Jag provade allt som fanns.
Mycket rysch och pysch och volanger, ännu mera glitter och paljetter och lite strass på det,
till och med axelvaddar! Det var som en överdos av 80-talet!
Till slut stod valet mellan följande stilar: "pimpad 20-tals gangsterbrud",
"en chiffongtant från engelska landsbygden" eller
"Sheena Eastons klänning med fluffpuffärmar och axelvaddar".
Så imorgonkväll kommer jag att glida in på festen i Sheenas klänning
och alla andra kommer att ha jeans och tröja...
Har jag nämt att jag hatar DRESSCODE!!!!! ;-)

På mitt jobb underlättar det..Nej, det är en förutsättning för överlevnad, att man är lite galen, och bjuder på sig själv.
Häromdagen skulle "Leif" skoja med "Nisse", som står framåtlutad över ett bord.
"Leif" smyger sig upp bakom "Nisse" och trycker sig intill honom.
"Nisse" vänder sig om och visar sig vara den nya läkaren som nyss börjat hos oss.. vet inte vem som var mest generad!? Alla flabbade rått! ;-)
Jag kommer att sakna alla knäppa, roliga, duktiga jobbarkompisar.
Tempot, alla patienter och allt man får lära sig och allt man kan lära andra.
Jobbet på en akutmottagning liknar ingenting annat.
Du pendlar mellan lycka och sorg.
Små bekymmer och stora tragedier.
Du utmanas hela tiden och du ställs ständigt inför nya utmaningar.
Har svårt att tänka mig ett roligare jobb!
Stor kram till alla jobbarkompisar, patienter och alla andra som korsat min väg på akuten.

Så lät min bärbara imorses.
INTE kul.
Lite drygt 3 år gammal drog den sin sista suck,
är inte det kass?!
Vad gör man nu?
Försökte lämna in den för lagning där den är köpt.
Kille bakom disken höll nästan på att börja fnissa,
SÅ fånigt var det att tro att man kan laga en SÅ gammal dator:
"Ingen idé".
Vad gör jag nu?
Köpa en ny bärbar, en stationär?
Får man räkna med att datorn avlider efter 3år?
Då kanske man ska köpa en så billig som möjligt
eftersom man ändå snart kommer att få köpa en ny?!
Får leta reda på nylonstrumpan och ett kex..eller ett smörgåsrån! ;-)

Vår lilla,lilla hund är en kaxig mört.

Jag hade en tid för besiktning av bilen i slutet av november,

Imorgon åker vi, bara sonen och jag.
Första semestern som vi åker bara vi två, lite ovant men mysigt.
Vi ska bara gå omkring och ha det gott, inte ett måste på flera dagar.
Ren och skär batteriladdning!

Imorses kikade jag på skolans fackeltåg,
det har jag gjort varje år sedan Fjortisen började barnskolan.
I år är det "Lillebrorsans" sista år på skolan och då får man vara fackelbärare.
Han gick främst i tåget..min lille gubbe, som också börjar bli stor.
När det långa fackelupplysta lämmeltåget kom emot mig kände jag att jag blev RÖRD.
Vet inte vad det är med mig just nu men jag tål ingenting tydligen.
Att se alla ungarna, speciellt de minsta var tydligen mera än vad jag tålde.
Vovven och jag stod och log fånigt mot alla goa ungar..
(det var väl snarare så att jag stod för det fåniga leendet
och Vovven stod för bevattningen av trädet bredvid oss.)
Jag vågar inte tänka på hur det kommer att bli på skolavslutningen..
studenter..bröllop..får  antagligen döpa om mig till Lille Skutt!?

Yippei.
Fjortisen är inne i ett skov.
ALLA är dumma i huvudet.
Konstigt att det finns så många blåsta människor..
och att de dras till just Fjortisen.
Nu förstår jag varför alla åldras så i medelåldern,
det har ingenting med att inte cellerna förnyas att göra
VARENDA rynka är relaterade till tonårsungarna man har hemma.
(Jag har fått 6 stycken DJUPA bara idag)
Ska det bli skönt med lite semester i London?
Bajsar björnen i skogen!?

Någon  (gissa vem) kom på den lysande idén att bjuda in Hormonerna
och deras familjer på Laserdome och middag hos oss efteråt.
Igår var det en jättekul idé!
Vi var 15 vuxna&barn som sköt på varandra, fnissade, käkade gott och spelade Twister.
Vi hade jättekul!!!
Det var igår.
Idag verkar idén INTE lika kul.
Jag stolpar fram som en ledbruten 107 åring!!
Nu pratar vi träningsvärk!
Min ända är chockskadad och låren tackar för sig.
Darlingen ser jätterolig ut när han stelt stolpar omkring,
soffrodel blir den enda sporten för oss idag! ;-)
(Fjortisen var oförskämd nog att andas något om "otränad"!? ;-)

Nu ska jag inte tjata om Idol i all evighet, men bara en grej till:
runt om oss på läktaren satt också mammor till alla dessa skrikande ungar.
Ganska många mammor var i min ålder, 40+.
De satt lugnt och sansat och klappade lite lagom tills Erik drog igång:


Då stod plötsligt de städade mammorna upp och rockade loss,
den slumrande hårdrockaren i dem vaknade och upp i luften for nävarna!! Hääärligt, vilket röj!!!
(Nu måste förstås Bruce få en chans att visa hur det ska se ut! Enjoy!)

I fredags var vi bjudna till Göteborg för att se på Idolsemifinalen.
Det var en kul grej att hänga med på, även om vi inte kikar på Idol längre.
Hela Scandinavium sjöd av pirriga, tinnituspipiga tjejer OCH killar.
Det blev lite omtumlande för mig.
Alla dessa små söta tjejer i 8-9års ålder påminde så starkt om Fjortisen,
när hon var i den åldern.
Hon kikade på Famefactory, Idol och schlagertävlingarna med sina bästisar.
De hade gjort skyltar med "Bra" och "Dåligt" som de dansade med framför tv´n.
På Scandinavium i fredagskväll blev det så tydligt för mig att Fjortisen börjar bli stor nu.
Inget mera mimande på en scen byggda av toabalar för henne.
Jag blev rörd över alla små tjejer som storögt hejade på sina Idoler.
Nu är Fjortisen fjorton år och inte längre storögt, naivt hejande..
även om det, mitt i hennes blasé fjortis "been there, done that" tillstånd,
kan glimta fram en liten tjej emellanåt.
Tonåren är ett konstigt, omvälvande pendlande mellan barn och vuxen,
men för min del behöver inte Fjortisen ha för bråttom mot vuxenvärlden.
För min del får hon gärna mima till Sarek ett tag till ;-)

“Where hope grows, miracles blossom.”

—Elna Rae

Kollegan har vaccinerat barn hela dagen.
Nu undrar han;
-Kan man räkna det som en biverkan av vaccinet
om en arg 2-åring kastar en pepparkaka på en?

Jag berättade nyss om L´s lille son som ville vara Sockerkaka.
Kruxet var : hur gör man en sockerkakasdräkt?
Nu låter L hälsa att hon fått massor med bra tips!
Hon kommer INTE att stoppa sonen i en rulle rockwool som någon föreslog.
Förslaget om att spreja honom med fogskum, var i och för sig nyskapande
men hon tror att han kommer att bli svår hanterbar efteråt?
(Får nog be henne om en bild på Sockerkakan i Luciatåget!? ;-)

Jag fick en Award av  Nanna! Tack så hemskt mycket!!
Nanna har bloggen Honky tonk angel, där hon steppar,
lägger ut "tankenötter" och älskar Johnny, kika in hos henne!
Nu får jag skicka den vidare, till en handfull bloggare..inte helt lätt.
Jag skickar denna Award vidare till :
Monas universum för att hon är härligt galen& frispråkig med en skön humor.
Jonaspeterson hans bilder är magiska& otroligt inspirerande
Speja sagt och gjort för att hon med ett härligt språk fångar vardagen med sina herrar.
Farmorsbloggen frågar frågor som väcker funderingar och ger mersmak
Liten på jorden, men STOR i orden förmedlar känslor&stämningar så väl på sitt sköna sätt

Det finns så många roliga, smarta , inspirerande och tankeväckande bloggar, visst är det härligt!

“I've always thought that a big laugh is a really loud noise from the soul saying, 'Ain't that the truth.'”

—Quincy Jones
(1933-); music conductor, record producer, trumpeter

Eftersom det snart är dags för luciatåg på dagis
frågade Syster Kloks kompis L sina söner, 3&5 år gamla,
vad de ville vara för något.
Storebror ville vara stjärngosse.
Lillebror ville vara sockerkaka.
Nu undrar L hur man syr en sockerkakasdräkt!? ;-)