Fjortisen och morsan

Finns det något härligare än att vara så där vansinnigt, pirrig i kroppen,

"tänker på dig hela tiden" kär?!

Men det är inte så himla lätt.

Det är till och med ganska svårt.

Tillbringade kvällen igår med Flirtkulan, han har mer eller mindre alltid

varit singel men alltid "haft en massa tjejer".

Nu känner han att han skulle vilja träffa någon

"det känns som om det är tid för det".

Vi satt hela kvällen och pratade relationer,om att våga vara nära

och att våga älska någon.

Om man nu känner att man är redo att ta steget

då kommer vi till nästa grej: VAR träffar man någon?

Väldigt många väljer att nätdejta, jag har aldrig testat

men bevisligen är det populärt och många träffas på det sättet.

Vi pratade också om hur många som faktiskt lever ensamma.

Är det för att vi är "zappare" man är alltid på väg till nästa grej,

man stannar inte upp och är nöjd med det man har?

Man kanske har det "för bra" själv, det är så mycket annat som fyller en?

Vi kom väl inte direkt fram till något som kommer att belönas med

Nobel priset men vi lyckades knåpa ihop en rolig profil åt Flirtkulan

på en datingsajt, alltid en början. Nu håller vi tummarna!