Empatisk förmåga
Idag ringde Fjortisen hem och grät.
De skulle hålla ett föredrag om något som de tyckte var viktigt.
Eftersom Fjortisens allra bästa vän har anorexi,
så ville Fjortisen sprida information om sjukdomen.
Hon klarade sig nästan genom hela föredraget
men sedan blev det för mycket, hon började gråta.
Hennes fd. pojkvän, "Snälla T", gick genast fram och tröstade
han förstod på en gång att det blev för mycket för Fjortisen,
som är mycket orolig för bästa kompisen.
Hon gick ut på toa eftersom hon inte ville gråta inför hela klassen.
Fjortisen berättade att fröken kom fram till henne efter lektionen,
(hon vet om att Fjortisens kompis är sjuk)
-Kom hon för att trösta, undrade jag.
Nej, hon kom för att skälla på Fjortisen för att hon lämnat lektionen.
När jag hörde detta ( ja, jag vet att det är Fjortisens version,
men det är så hon upplevde situationen) så kom jag att tänka på
Daniel Pernikliski mysiga inlägg om tonåringar.
Han beskriver dem som håglösa vålnader som sjunker ner på stolarna som maneter.
Daniel nämner också forskning som gjorts på tonårs möss:
"Forskningen visar att de har kemin emot sig.
Hormonerna i deras kroppar gör att de har svårare att tänka logiskt,
svårare att lära sig och svårare att känna empati".
(Säg den tonårs förälder som inte känner igen sig där!?)
Men i den här situationen var det faktiskt tvärtom,
det var en tonåring som kände empati med en sjuk vän
och en annan tonåring som tröstade,
medan läraren inte verkade förstå vad som hände.
Empati, ibland kan man känna den och ibland inte.
Ibland väljer vi att inte känna empati även om vi kan.
Om nu tonåringar har svårt att känna empati,
borde det väl vara ännu viktigare att vi vuxna föregår med gott exempel?
Tyck till
Postat av: Nanna
Mycket märklig lärare.....
Postat av: Ulrika Fabulousforty
Att känna empati är en nödvändighet för ett fungerande socialt samspel. Det är klart att Fjortisen är orolig, hon har ingenting att skämmas för. Det har däremot hennes klumpiga fröken...
Trackback
