Det är ju det som är livet..
Vovven är kvar på sjukhuset.
Fjortisen blev sur på mig och smällde igen dörren.
Lillayster är nervös för hon ska presentera
sin nya kärlek för familjen imorgon.
Fröken mejlar och undrar varför inte sonen vill
följa med på skolresan.
Mamsen känner att hon inte riktigt har koll på det nya
datasystemet som man infört på hennes jobb.
..................................................................................
Man inser hur mycket kärlek Vovven ger&får, när han inte är här.
Fjortisen har haft en mysig kväll med lillebror&moster.
Lillasyster fick brunch och vårsol på näsan idag.
Sonen vågar ta sina egna beslut.
Mamsen kvittrade innan hon drog iväg på dans.
..........................................................................................
Allt detta och så mycket mera på samma dag.
Kommer Vovven att bli bra?
Tankarna vandrar till den lille kraken hela tiden.
När Fjortisen till slut ilsket drar igen dörren, suckar jag trött;
ibland vore det skönt att bara ha sig själv att ta hand om.
Men lika snabbt "rättar" jag mig; jag vill inte alls bara ha
mig själv att tänka på.
Jag vill ha det just såhär,att dela glädje och sorg, mina och andras,
att bry sig om och hjälpa och hjälpas.
Att vara arg så man kokar, att skratta tillsammans.
Att älska och älskas, att veta att man hör till
Vem har sagt att det alltid ska vara lätt?
Man behöver lite motstånd för att utvecklas ;-)
Det är ju det här som är livet.
Tyck till
Postat av: Yasha
Hoppas familjen blir hel snart, även om ni fördelar om er lite när vovven är borta.
Kramar och tankar
Postat av: Ulrika Fabulousforty
Å vad fint skrivet och så sant! Det är ju såna små bekymmer som hör livet till. Och eftersom jag har tjuvkikat på ditt senaste inlägg så vet jag ju att vovven mår bra nu! Härligt!
Trackback
