Stop all the clocks
Min vän förlorade sin äldsta dotter för några år sedan.
Idag läser jag i hennes blogg, hon undrar hur det är möjligt att
"Världen fortsätter snurra som om ingenting har hänt"?
Hon avslutar med en strof ur dikten "Stop all the clocks"av W.H Auden.
(Det är en dikt som går rakt in i hjärtat tycker jag)
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
av W.H Auden
Tyck till
Postat av: Ulrika Fabulousforty
Den dikten är verkligen jättefin, jag gråter (så klart..) varenda gång jag ser den filmen.
Det är klart att man tycker att världen skulle stanna när man förlorar någon man älskar, det gör den ju för en själv, åtminstone för en tid.
Postat av: Fjortisensmorsa
Det är sant Ulrika, det känns så, men det är ändå skönt&trösterikt att livet ändå går vidare, trots allt.
Trackback
