Nu säger jag upp mig!
Nu är den lille dansk/svenske skitförbannad.
Hotar med att ringa facket.
Han ylar osammanhängande och en del är på danska
och det är så svårt att fatta tycker jag.
Skäller något om att "nu får det fan vara nog".
Han köper tydligen att han får hålla trädgården ren på katter och grävlingar
men när det börjar krypa små ödlor vid uthuset då är måttet rågat.
Jg tycker att några ödlor som solar sig bakom uthuset är ok.
Han upplever att han inte får respect i hooden om det börjar hänga ut småvilt
på hans bakgård.
Jag får helt sonika snäppa upp förhandlingarna och lägga in ett köttben
så får vi se om han kan se saker ur mitt perspektiv.
Jag förstår han! Någon måtta får det vara! Dessutom tror jag (han har anlitat mig som ombud) att ett köttben varje dag i en vecka framåt KANSKE kan accepteras! ;D
Han är en hård förhandlare! Ok, ett ben om dagen i en vecka är taget!
Han ska vara glad tycker jag så länge ni inte har besök av stora paddor. Eller igelkottar. DÅ kan han få känna på förnedring. Ingendera går att angripa på vanligt sätt. Vår Sigge är helt knäckt och kan bara tröstas med kyckling.
Katinka: Visst är det en rolig ras! Väldigt vakande över sin gård. Vovven har inte riktigt fattat det här med grodor, att de faktiskt är djur?! Han struntar blankt i dem. Igelkottar har han inte träffat på..kanske lika bra det, de är ganska tuffa har jag hört ;-)
Haha, härlig kille! Själv är jag kattägd sen en livstid tillbaka. Katter och jag funkar bra ihop. Egensinniga, självständiga OCH kelsjuka i en enda röra. Sov gott!
Inte lätt ;)
