Fjortisen och morsan

När man är i Milano borde man gå på La Scala?!
Vi gick till La Scalas biljettkontor men det var stängt.
Då sa några damer att vi skulle komma tillbaka om en timme
och tala med Il Doctore, han kunde hjälpa oss.
Så vi tillbringade en eftermiddag med att jaga Il Doctore och hans hund
för att hamna på hans lista.
När man hamnat på listan fick man instruktioner
om att komma tillbaka efter några timmar och vänta utanför La Scalas biljettkontor
för att få en biljett.
Det stod människor från alla hörn av planeten där och väntade.
Då tar Il Doctore fram sin lista igen och ropar upp namnen
på alla lyckliga japaner, tyskar, svenskar och andra som får komma fram till honom
och få en lapp med ett nummer.
(Det gällde att fatta att det var ens namn som tolkades på italienska.)
När numret ropades upp (på italienska, förstås) skulle man genast springa fram,
visa att man hade rätt nummer, jämna pengar och sedan släpptes man in på biljettkontoret
och fick köpa biljetter till kvällens föreställning.
Förvirringen var total, ingen fattade någonting men det var ett fnissigt förvirrad tumult.
Jag kommer till slut ut från biljettkontoret med två biljetter i handen
och ett fånigt förvånat, lyckligt leende på läpparna.
Utanför stod flera japaner och grät av lycka!
Plötsligt skulle vi få gå på La Scala!!
(Ett hysteriskt krångligt sätt att få bukt med svarta börs handeln av biljetter..men ganska roligt!)