Fjortisen och morsan

Jag är mamma till en fjortis!
Alla föräldrar med fjortisar drar hemska historier
sms:ande, uppkäftighet, slöhet, ostädade rum.
Men hur är det egentligen att ha en fjortis dotter?
För mig är det en skräckblandad förtjusning.
Jag vill att hon ska ha jättekul och uppleva en massa olika saker
samtidigt är man så fruktansvärt medveten om hur utsatta unga tjejer är!

Anorexi, våldtäkt, droger, självskadande.. listan kan göras lång.
Många unga mår dåligt och har det jobbigt hemma, med kompisar och i skolan.
Hur stöttar man utan att skämma bort henne& curla bort allt "eget ansvar"?
Hur släpper man taget utan att släppa taget?
Hur hittar man balansen mellan hennes privatliv och sitt föräldra ansvar?

Jag tror att det handlar om respekt, tålamod och en massa kärlek, skratt,prat och förståelse.

Respekt åt båda håll.
Respekt för att hon nu ska bryta sig loss och bli vuxen.
Respekt för att jag är förälder och måste/ska ta jobbiga beslut.
Tålamod med ett morrande otrevligt svar när du frågar om hon vill ha frukost.
Tålamod med hysteriska utbrott över småsaker.
Tålamod med nytvättade kläder på golvet.
Tålamod med en mamma som inte fattar.
Tålamod när mamman tjatar om samma sak för 123456:e gången.
Kärlek, allt du skickar ut kommer tillbaka.
Kärlek som kommer när du kanske inte förväntar dig.
Kärlek till det finaste du har även när hon bara fräser.
Skratta tillsammans.
Bjud på, och skratta åt, dig själv.
Prata med varandra.
Fånga tillfällena att prata när de bjuds.
Ge varandra tid.
Hitta på saker tillsammans.

Jag gör så gott jag kan.
Försöker vara lyhörd.
Lära känna hennes kompisar.
Lyssna när hon vill berätta.
Fråga och vara nyfiken.

Men ibland ryker vi ihop!!
Jädrar i min låda vad man kan bli förbannad på ego-drama drottningen
för att inte tala om hur förbannad hon verkar bli på mig!
Universums medelpunkt.
- och..kom till saken?
-Va sa du, jag lyssnar inte...?
Ge mig styrka.

Hon retar gallfeber på mig men samtidigt är jag stolt och imponerad
över hur väl hon klarar sig genom livet,
vilken bra kompis hon är och vilken omtänksam person hon är och alltid har varit.

Resan fortsätter!