Fjortisen och morsan

Houston we got a problem!
Vovven har nu, förutom sin förvrängda kroppsuppfattning,
även drabbats av storhetsvansinne.
Han brukar alltid få springa en liten sväng i trädgården
strax innan vi lägger oss.
Igår natt sprang han ut som en racing hund, som  vanligt,
plötsligt börjar han skälla som en galning.
Det är kolsvart (dah, det är mitt i natten) men jag hör grymtningar.
Grymtningar?!
Hunden skäller, jag skäller på hunden och djuret grymtar.
Jakten är i full gång.
Får på ytterbelysningen och får precis se en stor grävling rumpa.
Rumpan, och tillhörande grävling, försvinner bort genom grannens trädgård.
Vovven tycker bevisligen att han räddat oss från en fruktansvärd fara.
Han galloperar runt i trädgården som den Grand danois han tror han är.
Jag får tag på honom och stoppar honom under armen,
som den handväska jag funderar på att sy av honom.
Nu går det inte prata med honom, jäkla mallapa!
Kort sammanfattning:
Han blir bajsnödig när man pratar franska.
Han har storhetsvansinne.
Han är en mallapa.
Han vägrar baka något annat än wienerbröd.
Han tror att han är en grand danois
(stöter inte på en dam om hon är mindre än en rotweiler..
fast att han inte ens når upp..dit han ska )
Han snor kudden så fort man lämnar sängen.

Äh, vem lurar jag? Han är världens godaste hund!..mallapan.