Jag skojar bara..
Härom dagen var frågan i farmorsbloggen : När skrattar du?
Jag skrev ett svar som i princip beskrev mig som den jag är: en skrattmås.
Skrev också att i mötet med patienter blir det alltid lite mindre skrämmande
och nervöst för patienten om man kan skoja lite, när/om det passar.
Då kom jag att tänka på en patient jag hade när jag jobbade på operation.
Han skulle operera något i magen och var jättenervös.
På armen hade han en stor tatuering.
-Ok, du ville ha hjälp med att ta bort din stora tatuering!?
-Va, näää!, säger han med lite panik i rösten, tills han inser att jag skojar.
Han började gapskratta och man såg hur han slappnade av litegrann.
Senare somnade han med ett leende på läpparna.
Så enkelt!
Jag skrev ett svar som i princip beskrev mig som den jag är: en skrattmås.
Skrev också att i mötet med patienter blir det alltid lite mindre skrämmande
och nervöst för patienten om man kan skoja lite, när/om det passar.
Då kom jag att tänka på en patient jag hade när jag jobbade på operation.
Han skulle operera något i magen och var jättenervös.
På armen hade han en stor tatuering.
-Ok, du ville ha hjälp med att ta bort din stora tatuering!?
-Va, näää!, säger han med lite panik i rösten, tills han inser att jag skojar.
Han började gapskratta och man såg hur han slappnade av litegrann.
Senare somnade han med ett leende på läpparna.
Så enkelt!
Tyck till
Postat av: segsliten
Avdramatisering är alltid den bästa vägen.
Kram ☺
Postat av: Fjortisensmorsa
Sant! Ganska enkelt att avväpna med ett skratt :-)
Postat av: Egoinas mamma
Jag är den typen som skojar lite väl mycket när jag kommer på sjukhus.., säkert något nervöst.. :D
Postat av: Fjortisensmorsa
Tror att det är ett sätt att lätta på spänningen , som du säger EG ;-)
Trackback
