EMO
then it would cut it self.
Eftersom jag är gymnasielärare känner jag några unga tjejer som skär sig.
Utifrån det kan jag inte svälja såna här skämt helt enkelt. Det är ju liksom unga människor som mår jävligt dåligt.
Jag menar inte att man ska hålla på och dalta med dem och tycka synd om dem, det är inte det de behöver. Men de behöver, liksom vi alla, bli bemötta med respekt.
Jag träffar också de här unga människorna i mitt jobb, har sytt ihop dem otaliga gånger och jag lovar att jag att jag lider med dem och förstår deras ångest och bemöter dem med respekt och empati. (Var på en suverän föreläsning av Åsa Nilsonne om just detta.) Men jag tror att man måste kunna få skoja om det mest- i rätt sammanhang. Vad gäller bemötandet av självskadande unga tror jag att det är viktigt att man förstår VARFÖR de skadar sig och ffa att man ökar resurserna så att fler kan få hjälp, det gäller alla unga som mår dåligt. Min syster är barnpsykolog och de har ett fruktansvärt tungt jobb med få resurser.
Hm, jag tror inte att de är hjälpta av att bli förlöjligade iallafall.
Det finns gränser för vad vi skämtar om, så jag håller inte med om att man måste få skämta om vad som helst.
Gränserna flyter förstås men skämt som förlöjligar och driver med, i synnerhet, utsatta grupper är känsligare. Mycket av det brukar vi kalla mobbing när barn ägnar sig åt det, eftersom de som blir utsatta för det mår väldigt dåligt av det.
Nu har jag funderat fram och tillbaka på din kommentar. Jag respekterar din åsikt och håller till viss del med, men jag tror att vi får enas om att vi är oeniga i den här frågan?
