Stora kärleken?
Frågade Fjortisen igår.
- Ja! sa Darlingen,..i alla fall jag ;-)
- ja, sa jag, undrandes var detta skulle leda.
- Va bra för er då!.. Det borde ni ha gjort eftersom ni blev ihop igen...
då måste ni ju ha känt att ni hörde ihop.
- Det var nog meningen att vi skulle ta en lång paus,
annars hade inte ni funnits, säger Darlingen.
- Ha,ha och vi är ju faktiskt bäst!
Så enkelt som så.
Hon tror på den stora kärleken.
Härligt.
hehe Som jag som har en MofsSon född 93. Han har sin första kärlek nu och jag frågade vad han föll för hos henne:
-Ja hon gillar ju fotboll sen kollade jag på hennes ögon (och pekade på brösten med en gest)
Tonåringar är underbara(ger sammanbrott ibland oxå)
Jag måste fråga, du som vet: VARFÖR får man inte lämna ut sådana uppgifter? Jag menar, det är ju inte så att jag ber om namn. Jag bönade och bad att de åtminstone kunde säga att hon levde.
Jag förstår inte riktigt hur ett svar skall kunna inkräkta på sekretessen, om du förstår vad jag menar.
Mofs: De är helsköna..ibland bara när de sover;-)
Hej Mona! kan verka fånigt att inte lämna ut uppgifterna till dig men reglerna är stenhårda. Inga uppgifter får lämnas utan patientens godkännande. Eftersom du såg olyckan kan du känna igen flickan och på så sätt identifiera henne/veta vem hon är. Vi får aldrig avslöja något som gör att man kan förstå vilken person/patient vi pratar om.Alla dessa regler är till för att skydda patienten. För att man ska våga söka vård,när man ex. stoppat upp en aubergin i ändan,utan att behöva oroa sig för att alla gapflabbar åt en på stan nästa dag pga av att vi på sjukhuset skvallrat.Stor kram!
Nyfiken fråga: Hur långt uppehåll snackar vi?
Diana: 20 år typ,som vi inte hade någon kontakt..sedan råkade vi springa på varandra..och på den vägen är det ;-)
Glömde att tacka för ditt svar. Som jag förstår och respekterar. Men i stunden blir man egoist. Man vill VETA att det gick bra. För det är ju trots allt inte bara föräldrar och den som orsakar som mår dåligt. Det där var nog det värsta jag varit med om. (Bortsett från när talibanen satte en 10-krona i halsen och fick åka in och opereras för ett par år sen.) Jag beundrar verkligen er som råkar ut för sånt här var och varannan dag, och som måste hantera det.
Jag är grymt blödig när det gäller barn och har mycket svårt att hantera sådana här saker på "rätt" sätt.
