Fjortisen och morsan

Börjar så smått inse att det fattas en och annan skruv i den här familjen.

Fjortisen tappar bort sin hjärna fullständigt ibland.
Hon fick vara med släktingar i Göteborg i veckan.
Tyvärr visade det sig att hon inte ens packat ner hjärnan.
Hon gjorde en så dum grej att hon skrevs in på Shit list hall of fame,
som hedersmedlem.
När hon insåg smeten hon och sysslingen satt sig i blev hon livrädd,bra!
Kanske hon fick en tankeställare.
(Tyvärr minns man allt för väl hur man själv var när man var i tonåren.
Man trodde att man hade kontroll, väldigt världsvan som man var.
Situationer kan ändra sig på ett ögonblick, från kul till farligt.
Då är man väldigt liten.)
Jag vill att de ska ha roligt och uppleva saker..
men inte riktigt så kul som jag hade, tror inte att mina franska nerver tål det.
Nu har vi rett ut det och förhoppningsvis har vi båda lärt oss en nyttig läxa.

På tal om franska nerver så kommer vi in på nästa person i familjen
med skramlande skruvar: Darlingen.
Han pratar franska med Vovven när de promenerar.
Han bodde några år i Frankrike och tycker att det är ett bra sätt att öva.
Hur kommer detta att påverka den stackars vovven?
Han har redan en förvrängd kroppsuppfattning, Vovven alltså.
Kommer han att, som Pavlovs hundar, bli bajsnödig så fort han hör någon tala franska?
Någon som har numret till Ceasar, han som talar med hundar?