Fjortisen och morsan

Medans maten puttrar vill jag berätta om en tant jag mötte på mitt jobb.
Jag hjälpte henne att lägga sig på britsen.
Tog hennes blodtryck.
Bredde på henne en filt.
Frågade om hennes tidigare sjukdomar.
Hon berättade om krämpor och operationer, och lade till:
-Ja, och så har jag varit död.
-Eh, hur menar du?
-Jag var ute och gick vid stora vägen hemma för några år sedan.
Då blev jag påkörd av en bil.
Jag såg mig själv ligga där i diket och det var ingen vacker syn.
Jag avbröt henne.
-Såg du dig själv ligga skadad?
-Ja, jag stod liksom bredvid och såg hur det såg ut,
och då förstod jag att jag var död.
-Vad hände sedan? Kände du att du kunde välja om du ville dö eller fortsätta leva?
Frågorna bubblade ur mig.
-Nej, jag vaknade upp några veckor senare på sjukhuset och så var det med det.

Jag har mött människor som har berättat liknande historier.
Är det som en del säger att det är hjärnan som reagerar på syrebristen eller...