Smittar av sig
En kompis kompis hade tagit livet av sig och de funderade kring detta.
-Jag skulle aldrig våga ta livet av mig.
-Jag skulle inte vilja ta livet av mig för jag vill veta hur jag kommer bli när jag blir vuxen.
-Man ska inte hota med att ta livet av sig för att få uppmärksamhet som en del gör.
Tankarna var många men kontentan var att de ville leva och var nyfikna på livet.
Nu har de traskat iväg och jag är ensam kvar.
Då inser jag att jag inte är ensam, de lämnar alltid något kvar.
Idag lämnade de bubblig, livsglädje och nyfikenhet.
Att ha en tonåring innebär mycket tjat, oro, funderingar, ställningstagande och konflikter
men det är också en härlig tid!
Jag får dela deras glädje, se hur de närmar sig vuxenvärlden
höra hur de resonerar, lära mig en massa nya saker och smittas av deras livslust och nyfikenhet.
Ofta går tankarna tillbaka till min egen tonårstid och på allt som hände och har hänt
sedan dess och det är inte så dumt.
När man har tonåringar i huset finns ingen större risk för stagnation
och som någon klok bloggerska skrev:
"det samlas inget damm på den som står i en stormvind" ;-)
kikar in:)
Det är bra att det är fart och fläkt i tillvaron, helt klart! :D
Det där låter tröstefullt jag som snart har en tonåring på gång, nja, hon är 11 idag men det har redan börjat en aning.
Tack också för din kommentar inne hos mej, än så länge lever den gamla damen men nu har dottern kommit och hon bor en bit bort.
Tänk att här sjuder livet, inne i vårt hus och bara tvärs över fönstret pågår något helt annat.
Det var ett bra citat! Inte skulle jag då byta ut våra tre tonåringar. De var sååå ljuvliga när de var små och ja, alltid har de varit de, men nu är de ju sina egna människor. Vi är som fem individer som bor tillsammans, de vi inte lyckats prägla på dem nu-ja, det kommer aldrig att ske. Och de är fantastiska, trots allt småstormande mellan varven.
Visst är det himla häftigt när de börjar bli egna individer med egna åsikter, insikter och funderingar:D
