Livet i en uppförsbacke...

Hur trist får man vara?
Vi har en riktig GNÄLLspik på jobbet.
Ior verkar superoptimistisk i jämförelse.
Allt är besvärligt.
När hon inte får göra något är hon sur för det.
Får hon göra något gnäller hon på det.
Nu har hon 6 veckors härlig semester med sin familj.
INTE bra.
Nu behövde hon prata av sig om hur jobbigt det var
att vara ledig med sina ungar.
Hon är frisk.
Har två pigga, friska barn.
Har en man som alla tycker om, trevlig och vänlig.
Har ett härligt hus.
Har ett jobb.
Nu vet jag också att livet inte måste vara toppen bara därför
men jag tycker att man ibland får se det goda man har i livet också.
Hon undra varför ingen vill umgås med henne?
Varför ingen ringer.
Jag kanske är hård men jag anser att alla har ett ansvar
för hur man väljer att leva sitt liv.
Man kan välja att se det negativa i allting,
det finns mycket elände, speciellt om man letar.
Men man kan också välja att se det positiva,
försöka njuta av de ljusglimtar man har.
Ibland undrar jag om man "får" vara hur trist som helst?
Är det ok att sprida negativa vibbar omkring sig på jobbet?

Tyck till
Postat av: Mofsan

Det enda raka-be henne att dämpa sin äckliga attityd. Inget annat hjälper. Jag gillar inte heller såna muppar. Brukar ifrågasätta negativiteten och då kommer personen oftast av sig i gnället

2009-08-01 @ 20:48:12
URL: http://mofs.bloggagratis.se
Postat av: Gun

Ett sätt att få tyst på gnällspikar är att på ett väldigt överdrivet sätt hålla med om allt hon säger. Det kan sluta med att gnällspiken tycker att du överdriver och börjar tänka att hennes liv inte alls är så illa som du verkar tro:)

2009-08-02 @ 20:45:51

Tycker du, tycker jag, tycker vem?:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0